De Stora Hattarna

En pusselbit ser ut att ha lossnat från rymden men det är i själva verket en reva i det av stjärnhimlen mönstrade fodret på en stor flygande hatt som passerar förbi. I revan sitter en gammal tant lika skrynklig som de ihopknycklade notpapprena vid hennes fötter. Hon gnolar på en melodi och de gnisslande tonerna låter i förstone som hemliga gamla dörrar som öppnas för första gången på länge. Tonerna som till eder vill fly i full gallop, rör sig långsamt genom tiden. Men med hjälp av luftströmmar i atmosfären skapas undersköna klanger som även de låter som att de har lossnat från rymden. I själva verket är den gamla tanten mycket van vid att forma sina melodier på detta vis. Plötsligt far något fram! I vild flykt flyger en fågel förbi och i vild kollision med klangen förvandlas den till oigenkännlighet. Men när den före detta fågeln med helt nya ögon betraktar luftrummet uppenbaras ett glapp som verkar passa en förbipasserande före detta fågel på flykt. 

På en plats bortom tid och rum sägs Den Första Hatten ha fallit ner över sin bärare. Än idag vilar Hatten mot öronen, dess brätte nedsänkt över ögonen. Som ett skynke hindrar den illusionen om en verklighet att tränga sig alltför nära inpå. Inom Hatten gömmer sig en annan värld, större än den utanför. De Stora Hattarna bjuder in till en musikalisk lindans genom de avgrundsdjupa Hattarnas vinklar och vrår.

musikSkogsfesten